OK here we go

sätt dig bekvämt, något att äta och dricka och njut av den underbara saga som ska berättas. eller om du är helt ointresserad, stick ;)

den 13 oktober 2010. 06.04
alex ska iväg till jobbet (har som tur är försovit sig yttepytte) jag inser att jag måste upp och skriva på hyreskontrakt som ska postas senast idag!! står vid köksbordet och har precis limmat igen kuvertet när jag känner en bekant "smäll" i magen. står kvar några sekunder och tänker på smällen och väntar, på vattnet. går iväg mot toaletten och jovisst vattnet har gått.
öppnar dörrn till toan, alex står med ena handen på handtaget till ytterdörrn. -älskling, du kan klä av dig igen. vattnet har gått!!

ringer upp till förlossningen. får en tid för undersökning (?) på bedömningsmottagningen 13.30. om inte värkarna sätter igång innan. vi myser ner oss i sängen med frukost och tv och väntar ..

07.00
ok jag är superorolig att inte hinna in i tid. att bebisen ska splasha ut på golvet vilket ögonblick somhelst. är det inte en värk jag känner?! jo där är en till. hur långt emellan?! 5-6 min.

07.30
ringer förlossningen igen. en halvtimme med värkar är för lite. tiden på bedömningsmottagningen avbokas och jag får komma in när jag vill eftersom jag är så orolig att inte hinna.

9 nånting
vill verkligen inte föda i hallen med alex och hugo som barnmorskor. ungen är på väg ut NU och jag vill vara på sjukhus. vi åker.

möter upp mamma och syster i cafeterian. ett stycke hugo ska ju lämnas bort. känner mig betydligt lugnare av att förlossningen bara är bakom hörnet. värkarna blir intensivare och kortare emellan. eller?! är det inbillning, jag vet faktiskt inte. men vi travar iväg mot förlossningen.





10.16
startar ctg-kurva. de vill inte undersöka pga att vattnet gått. (är säker på att jag är helt öppen och att bebisen trillar ut snart)
skulle mäta i 20min meeeeen en timme och lite till går innan de bestämmer sig för att vi får gå iväg och äta lunch och komma tillbaka.
skämtar ni ?! jag ser ju huvudet!!
jaja litar på att de vet bäst och sticker iväg. lååååååånga kulvertar har de på det här stället.



här tappar jag klockan, men skulle tippa på runt 13.30-14 nånstans
tillbaka i undersökningsrum och ny ctg tas. äntligen kommer bm och känner efter.
-vattnet har inte gått!! men du är öppen 7cm ..
tydligen har bara "förvattnet" gått och därför känner jag det oerhörda trycket mellan bena.
får ett eget rum (finally) och börjar vanka fram och tillbaka för att skaka ut vatten och ner med ett huvud.



en timme senare, bör vara runt 15 snåret
inget vatten men flera cm. får sitta på bollen och försöka få ner huvudet. annars tar de hål på hinnorna. nooo, vill inte! har hört så hemska historier om det...

efter en stund på bollen känner jag en kraftigt ökad intensitet på värkarna. snyftar lite och beordrar fram lustgas. härligt härligt.
känner hur huvudet borrar sig genom kroppen men inget vatten.



undersöks på nytt och det bestäms att hinnorna ska tas kål på. bm varnar för att värkarna kan bli intensivare.

16.50-ish
in me virknålen och pang i bubblan. där kom hela niagarafallet forsande. och jo visst vart de intensivare. krystvärkarna startade på ett. som tur är ger gud mig en stund emellan varje värk att pusta ut lite.

17.21
en otrolig smärta och ett antal 'jag klarar inte det här' senare så föds prins nr2. även fast jag trott (hoppats) på en prinsessa, kändes det liksom helt naturligt i kroppen att det vart en prins. som att jag nånstans vetat men förnekat ... blev inte förvånad utan bara överlycklig, lättad över att smärtan tagit slut och euforisk.
ska väl nämnas att med pojken kom ytterligare ett niagarafall, snacka om att jag känt ett tryck ;)

*pappa klipper navelsträngen*


Joel Jonas Alexander 101013, 17.21
3680g 52,5cm
och alldeles underbar



/världens stoltaste tvåbarnsmamma