Det ljusnar

Så skulle man väl kunna sammanfatta det hela. Det börjar gå mot ljusare tider naturmässigt, tidigare ljust senare mörkt. Härligt. Man känner vårkänslor i kroppen. Även om det för tillfället blivit kallare.
Dessutom ljusnar det på dagisfronten. Igår när jag hämtade var första gången på tre veckor som Joel inte grät när jag kom. Och imorse var första gången jag lämnade Hugo utan tårar. Från hans sida ;))

Något mörkare är att jag ligger dunderförkyld i soffan :((

Myyys!! Hugos första utflykt :))

tokigt

ja. hugo har ont i magen och måste tydligen gå till tandläkaren ... kan ju bero på barnprogrammet om fläckis och prickis som fick hål i tänderna och gick till tandläkaren som trollade bort hålen ... kanske, kanske inte.

26 januari 2012

lägg datumet på minnet. idag har ett första steg mot ett stort nytt äventyr tagits.

Idag blev det chokladbollsbak. Går det att se vem som gjort vilka?! ;)

Man kan ju inte handla utan att få åka roliga bilen!!

var ä jacka min?

sen jag började jobba igen har jag fallit djupare och djupare tillbaka ner i mitt modersmål norrländska. modersmål tänker ni, bruden är ju från estocolmo (liiiiiidiiiiingö för att vara mer exakt) så jävla långt från norrländska man kan komma.
jo.
(dels rinner ju äkta rentämjande sameblod i ådrorna mina)
story goes: vi börjar väl från början. en höstdag i november, den 5 1985 om man ska vara noga. ett perfekt exemplar flickebarn (moi) föds på danderyd sjukhus. växer upp klok och tänker, jag ska minsann spara på päronens öron. jag tänker då inte yppa ett enda litet ga, da, ma, pa osv. nej jag väntar.
lyssnar.
men så vid två års ålder, när pärona mina börjar vänja sig vid tanken på ett stumt barn, tar jag barnflickan min och flyger norrut. sundsvall närmare bestämt. nånting väcks inom mig, en värme, en känsla av bekanthet och tillhörighet. det samiska blodet strömmar till och jag kan inte längre vara tyst.
så jag utbrister
- var ä jacka min? på klockren norrländska.

jo. modersmål var det.

det här med rubriker alltså

jorå hugo kräktes en gång på dagis och aldrig mer. jag inväntade döden i flera dagar men ingen död kom. minsta lilla bubbel/illamående/bränning mm i magtrakten stelnade hela jag till och hjärtat stannade för en sekund. men vi är friska.
så imorse lämnade vi två väldigt ledsna pojkar på dagis. mammahjärtat går i tusen miljarders bitar när de gråter mina pojkar. men det går ju över, ja både för mig och de ;)
det är för jävla synd att de inte går på samma avdelning. känns som de hade fixat lämningarna bättre då. de gillar ju varann de där. vi hämtade hugo sist. och när han fick syn på oss sprang han raka vägen fram och kastade sig om halsen på, joel. kram och puss och visa lillbrorsan alla häftiga grejerna storbarnen pysslar med.

nu ska jag alldeles strax hoppa upp på rosa faran och trampa mot jobbet. sen är det ledigt i två dagar.

förresten

som den filosof jag är satt jag och tänkte inatt. om jag vinner låt säga 25000/mån i 25 år. då skulle jag ta tjänstledigt som nattvakt på bajsfabriken och bli anställd hos lapplisorna. sen skulle jag gå runt och betala parkering för de lata/fattiga/ingnoranta bilförare som ligger i riskzonen för en p-bot.

ja så snäll är jag ;)

ps. skulle nog INTE blir långvarig anställd. ds

joråsåatteeh

Nightmare

Fick nyss det värsta samtalet.
- Hej, det är Hanna på snigeln. Hugo har kräkts.
- Jahaja, ja tack tack så mycket jag kommer!! Som den hypokondriker och emetofob man är så började symptomen redan innan hon avslutat ordet kräkts.

Så nu sitter jag i soffan, med hämtat barn, och tittar på Bamse. Inväntar döden.

@ dagis

Första dagen

Klev in i hemmets värme strax efter sju imorse, med en enorm längtan efter min säng! Kroppen skrek efter sömn. Kröp ner hos en mosig Hugo och knoppa in en timme. Sen var det bara värma på bilen, slänga in tjocka familjen och styra kosan mot DAGIS.
Vi hängde där en timme eller nåt. Joel gillade lysknapparn och frukten, men ville till varje pris rymma från avdelningen och dra till brorsan. Hugo fann sig direkt. Pappa kunde tillochmed lämna honom en stund för att ansluta till mig och joel.
Efter dagens dagis åkte vi hem och lyxade med lite våfflor. Sen löd jag min kropp och kröp ner mellan mjuka lakan och somnade som ett litet barn.
Två trötta killar somnade lätt ikväll efter lite currykorv. Nu är det Sveriges mästerkock och mys i soffan innan jag vid 12 styr mot ett nytt arbetspass. Skönt.

xx

Sista dagen i frihet för grabsen. Så idag kommer det fullt med mammor och barn hem till oss på playdate. Kul. Va himla längesen nu. Jobbar inatt och sen är det inskolning för hela slanten. Gah. Hur ska jag klara detta??!!!!

Den som lever får se...

Disney on ice

Sen julklapp från far

2012

första dagen på nya året.

åter hemma. var med otroligt blandade känslor vi lämnade ön för denna gången. tillbaka till verkligheten. ordentligt. på tisdag börjar jag jobba. tisdag om en vecka börjar dagis för båda herrarna. avd snigeln för hugo och för joel blir det nyckelpigan/fjärilen. fjärilar i magen? jo jag tackar.

nu: some seroius chillin in the sofa