det blir aldrig som man tänkt sig - men nog blir det bra ändå

Sitter och kollar på Hugo som äter frukost. Inte van att han är uppe nu, vi ska till dagis idag. För första gången på typ en och en halv vecka. Känns riktigt konstigt, och jobbigt! Idag ska jag säga till de att han ska sluta. Ringa handläggaren på kommun och säga upp platsen. Bättre att ge den till någon som vill ha den.
Fick ordentligt bra stöd av min psykolog igår ang uppsägning av dagis. Hon vart typ rörd och tyckte det var så fint med en mamma som verkligen ville vara med sina barn. Värmde långt in och gav mig styrkan att bestämma mig helt. Hon frågade om jag tyckte att jag kunde bestämma det här själv utan alex, eftersom han är så himla emot iden. Och jo det tycker jag. Jag är med barnen VARJE dag. Jag vet vad de mår bra av och att vara hemma med mig är en av de sakerna. Vi har ju så mycket för oss så de blir inte uttråkade alls och träffar andra barn gör vi också.

Nu är bara frågan hur länge till han ska gå. Om han ska gå uppsägningsmånaden eller om jag tr ur han på en gång. Får höra vad fröknarna tycker.
Dags och klä på pojken och gå. Dagens största ilandsproblem; What to wear???!!!(Hugo)