skrik & panik

På förmiddagen idag har det varit pluggpluggplugg, så när barnen skulle hämtas gjorde jag iordning lite matsäck och så tog vi bussen ner på stan och spenderade eftermiddagen på Uppsala stadsbiblioteks barnavdelning. Vi gillar att vara där, barnen leker och jag får läsa lite. Sen får barnen låna med sig någon ny bok hem varje gång och idag fick jag också med mig en hem; Trotsboken. Så nu ska jag läsa på varför barnen beter sig som dem gör samt läsa manualen till hur jag hanterar det och vi bara har fridfulla, trotsfria, rosa-moln härlga dagar för resten av våra liv. Eller?! När vi skulle hem glömde jag helt plötsligt varför jag ens tänkt tanken tidigare att vi skulle ut och röra oss bland folk. Båda barnen styrde kosan rakt upp mot vuxenavdelningen och där stod jag med alla jackor, väskor och böcker. Bara till att släppa allt på golvet och rusa efter, bar ner bägge och lika fort jag satt ner de på golvet var de halvvägs uppe igen. Sen följde en jakt genom ungdomsavdelningen, två gallskrikande skrattande barn och en viskskrikande mamma efter (ja just det, viskskrikande). Till slut, plaskblöt av svett och äntligen på väg hem ser jag bussen svischa förbi. Varför inte?! Nu sover änglarna, och jag får äntligen sitta ner helt ifred med en kopp te, överblivna semlor från igår och trotsboken ;)