Bambulansen!!

Nu är vi åter hemma efter kvällens tråkigheter.

Stod i köket och blanda välling när Joel ville vara snäll och duka av en karaff från vardagsumsbordet. Kom småspringandes med den i händerna och snubblar över kökströskeln. Karaffen far i golvet i tusen bitar och joel efter. Ett stort jack på insidan av låret, PANIK!! Sliter åt mig en handduk och ringer 112 på stört!!
- ambulans är på väg med blåljus!!
10 minuter senare dundrar 4 ambulanskillar och en läkaraspirant in genom ytterdörren. De konstaterar snabbt att det inte är livsfara, thank god!!
Så en stund senare sitter jag och Joel i ambulans på väg mot barnakuten.
Där konstateras att jo sys det måste han definitivt, men vi vill nog ha upp honom på op och söva. Åh herregud, hundra miljarders tankar flyger genom ett hysteriskt mammahuvud. Tänk om han dör under op etc etc.
Till slut bestäms dock att det blir lugnande och sy nere på akuten *pju*

Det var tre sköterskor plus jag och mamma som höll fast det stackars hjärtebarnet. 16 (!!!!!!!!!!) stygn och en jädra massa tejp senare somnar skrutten in (inte sista vilan) med välling och i mammas trygga famn.
En riktig kämpe som krävde otrolig insats från både sköterskor, oss och läkare i styrka kan jag säga. Gillar inte att bli fasthållen.

Nu ligger han i min säng och sover och jag, ja jag är lite uppe i varv kan jag säga!! Chocken håller väl på att lägga sig kan jag tänka.

Tack alla gulliga för ert stöd <3

Ps. Ikea imorn för inhandling av PLASTKARAFFER!!!!!! Ds.