3 månader

Tiden går så himla fort, fast ändå inte. För tre månader sen föddes vår lilla Joel, Hugos lillebror. Ett efterlängtat resultat utav en matta nöje ;) och ca 8 månaders graviditet med ångest, dåligt samvete, ichias, foglossning och lycka!!
Ångest över att bli tvåbarnsmamma, att inte räcka till och att allt gått så fruktansvärt fort (vart ju av med 3 månaders graviditet då vi inte fick veta nåt förrens i v13, till följd av amning och väntande på mens blabla).
Dåligt samvete mot Hugo för att han skulle bli tvungen att dela med sig av sin mamma och pappa, dåligt samvete mot Hugo för att jag mot slutet inte kunde leka ordentligt med honom pga diverse gravkrämpor, och dåligt samvete mot den lilla bebben i magen för mitt dåliga samvete mot Hugo .. Ja ni förstår. Ond cirkel det där.
Krämporna fick man väl för sina synder.
Och total lycka :)) för att vi skulle få en till liten bebis, en ny liten person att lära känna, se växa och älska. Lycka för att kunna ge Hugo ett syskon att leka med, lära, älska. Och lycka för att bli en ännu större familj.
Den lilla (o)lyckan ;) föddes den 13 oktober 2010, 17.21 jädrans va fort det gick på slutet och satan va ont det gjorde utan epiduralen (men jag längtar redan efter nästa barn;)) och han fick heta Joel!!
Nu har 3 månader gått, tiden har flugit förbi samtidigt som den gått sakta som fan. Ibland känns det som han alltid funnits.

Tyvärr så har jag gått och mått ganska dåligt till och från efter förlossningen. Ångest, dåligt samvete, haft hemska tankar och bara velat lägga mig ner och vissa stunder. Jag har inte berättat om det här för jag orkar inte prata om det, och jag vill fortfarande inte prata om det så be mig inte. Vill bara berätta det så att ni vet, så att ni förstår varför jag ibland gjort/gör de valen jag gjort/gör ang att träffas, hitta på saker mm.
Har dissat många planer och vänner över det här.
Nu har jag iaf tagit tag i mig själv och får hjälp.

Nu vet ni :))
Nu har jag iaf äntligen fått